Nu kommer de ett sånt där tragisk blogg inlägg som jag tror jag e ensam om att kunna skapa ;-)...
Pappa älskar dom, han kan komma och titta på på mig när jag e hemma hos dom för att tillslut efter att jag har frågat massa ggr vad han vill: Hur mår du egentligen Jossan? Jag läste på din blogg bla bla....
Jag svarar alltid: Passa dig så jag inte blockar dig från bloggen så du aldrig mera kan läsa den....

Men hur som helst...
Jag satt här och funderade en massa, eller har gjort i ett par dagar.
Jag tycker man bara går runt och väntar och väntar. Men va faan väntar man på egentligen? Man borde ju verkligen ta vara på nuet och leva där i.
För allt har ju ändå ett slut. De e ju faktiskt så. Allt har ett slut. Å de skrämmer mig. Jag vill ju inte att saker och ting ska ta slut. Men samtidigt e jag inne i en fas just nu där jag inte orkar ta tillvara på nuet heller. Gör liksom de absolut viktigaste för dagen, jobba, äta och sova.
Jag vill att allt ska vara som de e precis just nu. Jag vill att alla människor som finns i mitt liv just nu och betyder en massa alltid ska vara där. Men så kommer de ju inte alltid att vara.
Å då när jag tänker på de så får jag dåligt samvete för att jag inte uppskattar nuet och allt som hör de till mera...

Ehh va fan, jag håller på och bli knäpp. Så måste de ju vara. Måste sluta och fundera så jäkla mycket som jag gör just nu...
Jag har i alla fall kommit fram till att alla personer som e nära mig, betyder fruktansvärt mycket och jag älskar er och ni har och kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta ♥....

Ojoj....